Hästarnas potential som ledarskapsutvecklare

De smarta cheferna går på utbildning med hästar. Det framstår klart efter att man lyssnat på P1´s program Kropp och Själ (länken finns också längst ned i artikeln). Programmet sändes för ett år sedan. Då var det nytt och exotiskt, de anar en ny trend. Jag vill mena att detta inte är en trend. Den nya tiden är här och den nya tidens ledare gör det självklara. De använder hästarna i sina processer utbildningar. Och de kommer fortsätta göra det. För den personliga utvecklingen är inget som man kan göra en gång, det är ett sätt att leva och för det behöver man återkommande feedback och regelbundet jobba med att möta sig själv. Varför göra det svårt? Hästarna gör det enklare!

Är du en av den nya tidens ledare? Då är du också en av dem som fattat modet att med jämna mellanrum använda hästarna för att implementera nya beteenden hos medarbetare och chefer, allt för att utveckla i din verksamhet. Då är DU en av dem som själv regelbundet träffar en coach som hjälper dig att sätta upp lämpliga övningar med hästarna och som hjälper dig att förvalta tolkningarna av hästarnas feedback till direkta lärdomar.

I radioprogrammet samtalar reportern Ulrika Hjalmarsson Ideman med Cissi Elwin, chefredaktör på tidningen Chef och Marika Ronthy, psykolog och ledarskapsutvecklare, om ledarskap indelat i 3 delar:

  • Del 1 handlar om företagskulturen, om att chefer behöver vara duktiga på att lyssna och vara öppna för allt som händer. De pratar också om respekt, att lyssna och det svåra i att vara öppen i sinnet. De berör #metoo-rörelsen och vilket ansvar som ligger på cheferna.
  • I del 2 ges ett exempel på en dålig chef (Emma Hamberg som var chefredaktör för Veckorevyn i början av 2000-talet) och vad det betyder för verksamheten – och för chefen själv. I denna del av samtalet nämns att det kan kännas flummigt att ta tag i problemen, men att det måste göras. De pekar också på behovet av att en ledare behöver ha mod i många avseenden, inte minst för att möta sig själv och sina rädslor.
  • Del 3 startar med ett reportage från ett besök hos en coach, Kicki Bildt, som jobbar med ledarskapsutveckling med hästar (ca 35 min in i programmet). Reportern själv får prova och hon får feedback från coachen. De lägger också in en intervju med en engelsk professor, Nigel Nicholson, som jobbar med ledarskap och djurassisterade utbildningar. I studion samtalar de sedan om vad detta betyder för ledarskapet och vad som är viktigt för att bli en bra chef.

Mina reflektioner till vad de pratar om i programmet:

Först vill jag säga att programmet på ett bra sätt speglar samhället och hur ledarskapet fungerar i Sverige. Också delen med hästarna ger en bra beskrivning av hur det kan fungera. Själv jobbar jag mer med att deltagaren själv får reflektera över vad som händer och medvetandegöra sin egen upplevelse innan jag ger feedback, men det är kanske en detalj i sammanhanget.

Vi jobbar både med enskilda samtal och gruppsessioner. Vi anpassar alla övningar till syftet för dagen. Syftet utgår alltid ifrån den vardag personen eller gruppen kommer ifrån. Det som är relevant för verksamheten och deltagarna är det som fungerar allra bäst i övningarna med hästarna. Om det inte är viktigt för oss talar de också om det. De visar på det som på riktigt gör skillnad, då visar de intresse och engagerar sig. Hästarna kan i det läget också lägga in nya aspekter genom sitt agerande och visa på i vilka avseenden som saken har ytterligare oklarheter som de tycker behöver beaktas. Hästarna är lugnande, bekräftande och utmanande! De ger vad vi behöver och vad vi tål, varken mer eller mindre.

Min slutsats av helheten av programmet är som titeln till denna artikel uttrycker – Hästarna här hög potential när det gäller ledarskapsutveckling!! Den nya tidens ledare använder sig av hästar för att nå längre och samtidigt göra verksamheten effektivare, mer lönsam och långsiktigt hållbar. De svåra frågorna blir lättare när vi tar hjälp av hästarna och det behövs för att vara framgångsrik nu och in i framtiden.

Ovanstående slutsats grundar sig i hur de pratar om t.ex. kulturen i organisationen. De ger exempel och många olika perspektiv. Bl.a. berör de #metoo-rörelsen och, jag håller med, kulturen behöver medvetandegöras. Den behöver pratas om och aktivt väljas och anammas av alla, både medarbetare och chefer. Att kulturen sitter i väggarna och är något man får acceptera påtalar de samtidigt som de menar att kulturen är något som byggs i nutid. Den går att förändra! De menar att det tar tid at jobba med kulturen i ett företag (underförstått att det är kostsamt), men jag ser hur hästarna i detta skulle påskynda processerna väldigt mycket. När det handlar om att förstå komplexa sammanhang och sina egna beteendens betydelse är hästarna extremt verksamma. De insikter som hästarna förmedlar landar nämligen i känslan, i kroppen. Förståelsen blir därmed en erfarenhet och sådana ger långt snabbare beteendeförändringar än att “bara prata” om saken, för då tenderar vi att nicka och le och säga de saker vi vet förväntas. Med hästarna blir det omöjligt att glida med, man engageras på riktigt som människa i det som händer.

Resonemang kring kultur övergår i att handla om arbetsmiljön och de konstaterar att vi alla är med och skapar den även om chefen har det yttersta ansvaret. De pratar om att lyssna och vara öppen. De pratar om respekt. De säger att det tar tid och kraft att jobba med dessa saker och att det är mycket viktigt att faktiskt göra det. De menar att det krävs för att verksamheten ska bli långsiktigt hållbar och långsiktigt lönsam. Det är moget och starkt att säga detta, men jag känner att hela denna del av samtalet andas motstånd. Det är som om den förväntade reaktionen i organisationen är ”Oj, vad jobbigt!!”, “Måste vi göra detta…?” eller ”Jag vill inte sitta på värdelösa möten. Jag vill göra mitt jobb.”. Fullt förståeligt och realistiska förväntningar tänker jag att det är. För vad innebär det egentligen att lyssna och hur känns det för mig som person? Om man ska ta tag i detta måste man engagera sig personligt. Det väcker rädslor. Chefen tvingas motivera inte bara sig själv utan alla andra i organisationen att möta sig själv och gå in i till synes flummiga processer. För ska jag ta reda på hur jag uppfattas måste jag fråga andra och lyssna på svaret och man har ingen aning om vart man landar. Ovisshet är bland det läskigaste som finns! Om det inte fanns motstånd mot detta skulle inte hästarna behövas.

Och vad innebär egentligen respekt? På riktigt? Denna fråga är också flummig och svår att fånga enligt de i programmet. Det finns inga enkla svar. Det är klart att det tar tid och kraft! Detta är för mig direkt inspirerande. Jag jobbar med detta för att det är det som är min talang. En talang som jag arbetat med hela livet och som präglar mycket av vem jag är som person. Jag ser vad som händer i situationerna och jag har efter utbildning och över 20 års yrkeserfarenhet uppövat förmågan att fånga och klargöra vad som händer i gränslandet mellan det personen redan kan och vet och det som personen inte ännu blivit medveten om. Jag ser de minsta detaljerna utan att tappa känslan för helheten, målen och de större syftena. Jag ser ATT det finns något och jag har förmågan att ställa de frågor som gör att personen kan finna SIN väg genom det nya och okända. Jag gör detta både med och utan hästar och alltid med effekten av att personen känner sig stärkt och glad. Det finns en stolthet hos alla som lämnar oss. En vilja att återgå till sin vardag och prova sina vingar igen, nu med större självförtroende.

När jag får ta med hästarna i arbetet blir dessa frågor ännu enklare därför att hästarna blir som förstärkare. De visar, med en finkänslighet som ingen människa klarar av, exakt var gränsen går mellan medvetande och det vi behöver beakta. Och det har jag förmåga att hämta in i samtalet. Min roll i coachningen med hästarna är att förvalta hästarnas feedback och göra den användbar för personen som är där. Vi använder naturen och hästarnas icke-värderande bemötande till att hantera känslorna som uppstår i det vi uppfattar som problem. Hos oss lär man sig dessutom använda känslorna i verksamheten proaktivt. Det som innan var flummigt och svårt blir istället en styrka!

Jag jobbar också mycket med film, att man får se sig själv. Jag brukar försöka få personen att själv beskriva vad som hände och hur det kändes. Därefter vill jag bekräfta det som stämmer med det jag sett och sedan lägga till ytterligare delar om jag ser saker som inte redan har kommit fram. Filmen blir därefter ytterligare ett verktyg för personen att se sig själv i det nya perspektivet som feedbacken gett. Samtalet och insikten fördjupas ytterligare och till sist, om det finns tid till det, får personen möta hästen igen och befästa sina nya tanke- och beteendemönster. Här uppstår också ofta ett val. Vem väljer jag att vara? Hur väljer jag att tänka och agera? Dessa val ligger på det grundläggande planet och de skapar automatiska beteenden som man inte behöver tänka aktivt innan för att genomföra. Detta är mycket energibesparande och en viktig del i stresshanteringen både för de som vill jobba effektivare och de som vill återgå till arbete.

Det är inget lätt jobb att få ihop chefskap och ledarskap. Ett av de begrepp de använder i programmet är närvaro. De menar att närvaron ger kontakt med oss själva vilket krävs för att klara allt det som de pratat om tidigare. Att umgås med hästarna förutsätter närvaro och det menar de i programmet att det är en del i varför hästarna fungerar så bra. Det stämmer! Närvaron ger hästarna feedback på direkt och flummiga begrepp som att lyssna och visa respekt blir konkreta tillsammans med hästarna just därför att man känner närvaron och kontakten så påtagligt.

I inslaget med hästarna konstaterades att hästarnas feedback är helt personlig, oberoende av de yttre attributen eller hierarkisk position. Detta gav underlag till att bra samtal om jämställdhet, vad det egentligen innebär konkret och det i sin tur leder till nya perspektiv på hur vi bygger upp våra organisationer. Detta ser jag som ett mycket intressant område. Detta kommer vi säkerligen prata mer om! Hästarna väcker hela tiden nya tankar och möjligheterna blir fler samtidigt som problemen undanröjs.

En engelsk forskare fick komma till tals i programmet. Han menade att i utbildningar med hästarna började alltid med att reflektera över oss som människor och medvetandegöra skillnader och likheter med djuren. Vad står vi för och vad gör vi och hur påverkas vi av de grundläggande funktionerna att vara människa – som att känslorna styr över förnuftet och att kategorisering går före analys. Vi kan verka rationella, men det är vi egentligen inte. Att förstå hur motivationen uppstår och bibehålls. Min reflektion över detta är bekräftelse. Tack! Så gör vi också här på Frösviken. Dessa samtal om människosyn leder till många väldigt viktiga teman som direkt kan kopplas till de syften som personen eller gruppen hade när de kom för utbildning med hästarna. Flocken som sådan ger också väldigt många tankar och insikter kring hur vi människor fungerar i grupp och vilken betydelse gränssättning har i hur vi samarbetar. Direkt kopplas tankarna till de egna beteendena och vad man kan göra med dem. Ingen behöver säga till någon vad denna ska eller bör göra, alla får finna sin egen väg, men den vänliga och icke-värderande atmosfären tillsammans med hästarna gör att vi på ett enkelt sätt både kan ge och ta feedback.

Självinsikt och viljan att lära sig mer om sig själv är en av de viktigaste egenskaperna en bra chef har, konstaterar de i slutet av programmet. Tack för det! Hästarna ger just det… de skapar klarhet i det flummiga. De gör det lättare att ta tag i de stora frågorna som “Vad innebär det konkret för just mig att leda mig själv för att leda andra?” Svaret är högst personligt! Själen måste vara med påstår de. Absolut! tänker jag, men, jaha, vad innebär det? De konstaterar att det låter bra, men ifrågasätter också sina egna resonemang och ställer frågan “Hur gör man i knepiga situationer?” utan att hinna med att gå vidare med svaren. HUR-frågan är på riktigt huvudfrågan som jag ser det. Det är också ett av argumenten jag brukar använda i säljarbetet för vår verksamhet. HUR gör jag och HUR vill jag göra? Vart är jag på väg och HUR tar jag mig/oss dit? Svaren kan vi bara få när vi tar oss tid att känna efter. Det är här som jag vet att jag har en unik förmåga och kompetens. Jag vet att jag kan hjälpa i denna process! Hur-frågorna är känsliga för de är sååå personliga och det känns flummigt och svårt. Ända tills man börjar ta i det brukar jag säga. Hästarna hjälper till att ta bort det läskiga för de kommer aldrig att skvallra. Hästarna svarar också mycket bekräftande på allt som fungerar. Jag lovar, kommer du till Frösviken kommer inget att göras eller sägas som tvingar dig till något. Inget kommer hända som “avslöjar dig”. Däremot kommer du kunna hitta sätt att hantera tvivel i olika sammanhang. Och du kommer hitta kopplingar i dig själv som du direkt kan använda i din vardag. OM du har modet att vara öppen för det som finns inom dig, men det är inget problem när hästarna är med!

www.sylviakpersson.se/kontakt är vägen till ditt nya utvecklade ledarskap!

Här är länken till radioprogrammet igen: https://sverigesradio.se/avsnitt/1008948